Varför köttskatt?

Köttproduktionen ger upphov till stora negativa konsekvenser för människor och miljö. Samtidigt har köttkonsumtionen ökat markant de senaste decennierna. Globalt har animaliekonsumtionen ökat med ca 260 % sedan 1961. Den största delen av konsumtionsökningen har skett i de stora utvecklingsekonomierna – men konsumtionen per person i dessa delar av världen ligger fortfarande på en avsevärt lägre nivå än den vi har i Europa. I Sverige äter vi ca 85 kg per person och år vilket är mer än dubbelt så mycket som världssnittet. Bara de senaste 20 åren har köttkonsumtionen per person i Sverige ökat med ca 50 %.

Denna trend måste vändas om vi ska ha en chans att klara de svenska miljömålen likväl som det globala tvågradersmålet. Svensk mat- och miljöinformation driver därför en kampanj för införandet av köttskatt i Sverige. Att använda köttskatt som ekonomiskt styrmedel är sannolikt det mest träffsäkra och rättvisa sättet att snabbt komma till rätta med en skenande köttkonsumtion. En köttskatt går också hand i hand med polluter pays principle – det vill säga den centrala princip i all miljölagstiftning som säger att den som förorenar själv ska betala för sina utsläpp.

 

Vad är syftet med en köttskatt?

Syftet med en köttskatt är dels att internalisera köttets externa kostnader i priset och därmed ge ett mer rättvisande pris på kött för konsumenten, och dels att minska köttkonsumtionen.

 

Vem ska betala skatten?

Skatten bör tillfalla konsumenten i konsumtionsled. Skatten ska alltså betalas i butiken och inte av producenten tidigare i produktionskedjan. Skälet till detta är att importerat kött också måste kunna beskattas och för att garantera att priset för konsumenten i slutändan blir högre än tidigare – annars uteblir den konsumtionsminskande effekten av skatten.

LÄS MER

Ur ett miljöekonomiskt perspektiv vore det önskvärt att direktbeskatta alla utsläpp med syfte att öka incitamenten för teknikutveckling. Dessvärre är den tekniska utvecklingspotentialen marginell inom animaliesektorn då en stor del av utsläppen härleds till djurens fysiologi. Skillnaderna i miljöpåverkan från utsläppen kan också skilja sig markant beroende på var i landet gården ligger och vilket foder som används, vilka djur som finns på gården och så vidare. Animalieproduktionen består dessutom oftast av långa aktörskedjor. Transaktions- och övervakningskostnaderna skulle därför bli orimliga. En annan viktig invändning mot produktionsbeskattning är att vi i Sverige endast har möjlighet att beskatta svensk produktion, vilket skulle innebära att det importerade köttet skulle undslippa beskattning. Detta skulle innebära ett stort hot mot svenskt jordbruk samtidigt som den positiva miljöeffekten riskerar att utebli. Höjd produktionskostnad är inte heller en garanti för ett motsvarande höjt pris för konsumtionen, och därmed ingen garanti för förändrad efterfrågan och minskad konsumtion.

Så även om det vore optimalt med en produktion som bär sina egna miljökostnader är det en bättre idé att skattesubjektet för en köttskatt är konsumenten snarare än producenten.

 

Hur hög ska skatten vara?

Det finns olika tänkbara sätt att komma fram till vilken storlek köttskatten bör ha. Antingen införs en differentierad skatt som är olika för olika köttslag beroende på deras genomsnittliga miljöpåverkan, eller så införs en platt skatt som är lika stor oavsett köttslag. Hur den än utformas är det viktigt att skatten beräknas i kronor per kilo kött och inte i procent.

Utformningen är en politisk fråga. När riksdagen beslutat om att införa ekonomiska styrmedel för minskad köttkonsumtion är det rimligt att tillsätta en utredning för att utforma skatten på bästa möjliga sätt.

 

LÄS MER

De förslag som finns för en differentierad beskattning brukar baseras på miljöskadekostnaderna för de generella utsläppen från respektive köttslag av exempelvis växthusgaser, kväve, fosfor och ammoniak. På så vis får vi en skatt som internaliserar köttets externa kostnader. Fördelen med en differentierad beskattning är att det nya priset ger en bättre indikation på skillnader i miljöbelastning mellan olika köttslag och styr mot de mer miljövänliga alternativen. Nackdelen är att det är mycket svårt att få fram tillräckliga data för att få fram en korrekt nivå på skatten. Det är exempelvis i princip omöjligt att spåra allt foder som boskapsdjuren äter och därmed omöjligt att inkludera miljöbelastningen från foderproduktionen. Det är också svårt att kvantifiera kostnaden för förlust av biologisk mångfald. Det finns därmed en risk att en differentierad beskattning som sätts utifrån befintliga data underskattar miljöskadekostnaderna av främst fläsk- och fjäderfäproduktion och således styr köttkonsumtion i icke önskvärd riktning. En sådan utveckling vore också förödande ur djurskyddsperspektiv. En annan nackdel med en differentierad skatt är att den kan bli svåradministrerad och därmed onödigt kostsam.

En platt skatt gör ingen skillnad på olika typer av kött, vilket minskar risken för att konsumenterna enbart ska byta mellan olika köttslag. En platt skatt är också mer lättadministrerad. Exempelvis skulle det vara förhållandevis lätt att inkludera köttet i det befintliga koldioxidbeskattningssystemet. Ett sätt att ta fram storleken på skatten är att utgå den nivå där prispåslaget på kött ger den konsumtionsminskande effekt som målet med skatten är. För att detta ska gå behöver vi tillförlitlig information om priselasticiteten för kött och, så klart, ett mål för hur stor konsumtionsminskning vi vill att skatten ska ge.

Hur stor skatten ska vara beror därför på skattens huvudsakliga syfte, vilket är en politisk fråga.

LÄS MER-AVSNITT

Miljöekonomisk bakgrund till förslaget

Marknadsmisslyckande
Enligt ekonomisk teori löser en perfekt marknadsekonomi resursfördelningsproblemen i samhället på ett effektivt sätt av sig själv. I en perfekt marknadsekonomi finns dock inga externa effekter. Om produktion eller konsumtion skapar effekter som inte syns i marknadspriserna – alltså externa kostnader som inte är inbakade i priset på varan – innebär detta ett marknadsmisslyckande.

Marknadsmisslyckanden kan få som följd att vi producerar och konsumerar för mycket av varan på grund av de felaktiga prissignalerna. En sådan överkonsumtion leder till miljöskadekostnader som samhället får betala istället för de förorenande konsumenterna och producenterna. Därmed används inte heller samhällets resurser på effektivast möjliga sätt. Köttproduktion är förknippad med stora externa kostnader både i termer av kostnader för miljö, folkhälsa, djurvälfärd och global hunger. Dessa kostnader är ingenting konsumenten märker av eftersom kostnaderna inte avspeglas i priset på kött. I stället hamnar kostnaderna på samhället.

Internalisering av externa effekter
Om marknadens aktörer får fortsätta att använda miljöresurser ”gratis” Syftet med skatt som ekonomiskt styrmedel är att genom skatten internalisera de externa kostnaderna, så att marknadspriset blir mer rättvisande. Skatten leder till att förorenarens ekonomi tyngs av den extra kostnaden, samtidigt som styrmedlet kan ändra de enskilda aktörernas beteende genom att det skapar ekonomiskt incitament för detta.

Varför just en skatt?
För att komma till rätta med marknadsmisslyckanden kan politiska styrmedel införas. Styrmedel brukar delas upp i tre olika kategorier: information, administrativa/reglerande samt ekonomiska. Ett exempel på informationsstyrmedel är miljöanpassade kostråd för att ge konsumenter mer fullständig information. Administrativa/reglerande styrmedel kan exempelvis vara införande av köttfria dagar i offentlig verksamhet. Subventioner och skatter är exempel på ekonomiska styrmedel.

Ekonomiska styrmedel såsom miljöskatter är fördelaktiga ur flera perspektiv. De anses bland annat generellt vara kostnadseffektiva. Kostnadseffektivitet definieras som att det givna målet uppnås till lägsta möjliga kostnad, vilket vanligen är en vägledande princip. Med ekonomiska styrmedel nås mål generellt på ett kostnadseffektivt sätt eftersom de ger valmöjligheter för aktörerna – de tvingar inte aktörerna att agera på ett visst sätt. Det är alltså möjligt att till exempel välja att anpassa sitt beteende efter sina preferenser genom att antingen betala en skatt eller avgift, eller fasa ut konsumtion av den skadliga produkten.

Till skillnad från till exempel miljösubventioner ger inbetalda miljöskatter tillskott till statskassan. Ofta skiljs avgifter och skatter åt genom att inbetalda avgifter är öronmärkta för att användas för ett visst ändamål medan skatter kan används till vilket ändamål som helst. Av detta skäl finns också risken att en miljöskatt blir en god skatteintäkt och därmed sätts lågt nog för att inte generera beteendeförändringar. Däri finns en motsättning mellan miljömål och statsfinanser. Å andra sidan ger skatteintäkterna möjlighet att korrigera de eventuella oönskade fördelningseffekter som styrmedlet ger upphov till. Styrmedel kräver också viss administration och kontroll, vilket kostar pengar för staten. Miljöskatter i Sverige är dock inbakade i skattesystemet och därmed ganska lättadministrerade.

 

Vilken effekt skulle en köttskatt få?

Effekten av en köttskatt beror på hur stor köttskatten är.

Generellt sett skulle en köttskatt – utöver den direkta effekten på konsumtionen – sannolikt ge större efterfrågan på köttsubstitut och öka incitamenten för utveckling av nya vegetariska alternativ till kött. Vi skulle också sannolikt få se en ökad offentlig upphandling av vegetarisk mat, vilket ensamt skulle ge stor effekt på marknaden. Om Sverige inför köttskatt blir vi ett föregångsland på området och vi kan få andra länder att följa efter.

 

Hur ska skatten utformas för att inte drabba låginkomsttagare?

Alla punktskatter kan anses vara fördelningspolitiskt tveksamma i ett ojämlikt samhälle, eftersom den med tjock plånbok alltid kommer ha större möjlighet att betala för produkten även vid ett högre pris än vad en person med tunn plånbok har. Detta gäller för all miljöbeskattning.

En köttskatt behöver därför kombineras med insatser för att hantera fördelningseffekterna, förslagsvis med hjälp av intäkterna från skatten. Idag finns mängder av alternativ till kött – som dessutom i många fall är avsevärt billigare än kött – varför information till konsumenterna om vad vi kan äta i stället för kött är ett logiskt informationsstyrmedel att kombinera med en köttskatt. Kanske skulle det vara på sin plats med incitament för utveckling av nya vegoprodukter i Sverige, eller stöd till omställning i jordbruket från produktion av animaliskt protein till vegetabiliskt protein. Man kan också sänka sig en sänkning av momsen på frukt och grönt som kompensation för det högre köttpriset.

 

Är det inte bakvänt att införa en köttskatt när EU subventionerar köttproduktionen?

EU:s jordbrukssubventioner strider i sig mot polluter pays principle och kampen mot dessa är viktig att fortsätta bedriva.

Införandet av en köttskatt skulle kunna anses innebära att den ena handen inte vet vad den andra gör när animaliesektorn indirekt subventioneras av EU för att sedan beskattas nationellt. Emellertid är EU:s jordbrukspolitik och dess subventioner betydligt svårare att påverka än Sveriges nationella miljöbeskattning: I slutet av 2013 antogs en ny sjuårsplan för EU:s jordbrukspolitik och den nya planen kommer att gälla till och med 2020. Dessutom finns starka krafter inom EU för att behålla de subventioner som finns.

Därför är införandet av en köttskatt ett sätt för Sverige att göra vad vi kan för att förmildra de negativa konsekvenser som EU:s jordbrukssubventioner för med sig.

 

Varför ska politiken styra mitt sätt att leva?

Sverige har vidtagit många olika typer av åtgärder för att minska transportsektorns miljöpåverkan, men ingenting för att minska miljöpåverkan från köttkonsumtionen trots att köttkonsumtionen ger upphov till större utsläpp än transportsektorn. Givet köttkonsumtionens höga samhällskostnader finns inget skäl att undanta köttet från principen om att förorenaren ska betala.

 

Vad kommer hända med de öppna landskapen?

Det finns ingen motsättning mellan köttskatt och värnande om de öppna landskapen. De positiva externa effekterna som betande djur genererar är i sig värda att stödja med styrmedel. Sen är det idag så att de flesta kor till största del betar på marker med odlad vall, alltså landskap som är gödslade och inte klassas som naturbetesmark. Mjölkkor betar i princip inte alls på naturbetesmarker. Betessäsongen är 3 månader – resten av året äter alla kor odlat foder. Monokulturer av foderodlingar, hö och ensilage är framför allt det som håller landskapen ”öppna”.

Den positiva externa effekt betande djur genererar genom bevarandet av de öppna landskapen har fått orimliga proportioner i debatten och är något som lobby- och branchorganisationer samlat billiga poäng på. Denna positiva externa effekt kan dock aldrig komma i närheten av att väga upp de enorma negativa externa effekter köttkonsumtionen ger upphov till.

 

REFERENSER

Steinfeld, H. & Gerber, P. (2010) ‘Livestock production and the global environment: consume less or produce better?’ Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, 107(42):18237-18238

Alexandratos, N. & Bruinsma, J (2012) World agriculture towards 2030/2050: the 2012 revision  ESA Working Paper No. 12-03,

Brännlund, R. & Kriström, B. (1998) Miljöekonomi. Lund: Studentlitteratur. ISBN: 978-91-44- 00474-7

FAO (2006) Livestock’s long shadow

Söderqvist, T., Hammer, M. & Gren, I-M. (2004) Samverkan för människa och natur – en introduktion till ekologisk ekonomi . Lund: Studentlitteratur. ISBN: 978-91-44-03182-8

Schmidhuber, J. (2004) ‘The Growing Global Obesity Problem: Some Policy Options to Address It’. Journal of Agricultural and Development Economics , Vol. 1, No. 2, pp 272-290

SJV (2013) En hållbar köttkonsumtion